Att äta kött eller inte… är inte ens frågan!

Debatten mellan köttarianer och vegetarianer fortsätter med oförminskad styrka och jag, som en lång period av mitt liv var vegetarian och idag återigen äter allt mindre kött – tänker att folk är alldeles för inställda på vad och vilka vi är som art – och dessutom felaktigt så – istället för att se till vad som egentligen är viktigt. Here goes, mina fem ören:

Det hela började med denna text:
http://www.lakareforframtiden.se/nyheter-och-blogg/vi-har-ju-alltid-atit-kott-eller-hur/

Nu tycker jag det är ganska många poänger i texten som baserats på någon sorts felslut. Exempelvis visade väl undersökningarna på arktiska urfolk att de fått sämre hälsa efter att de börjat kopiera västerländska födomönster och intag? Jag kanske minns fel, förvisso, men iaf en länk hittade jag: https://www.cardiobrief.org/2016/07/29/changes-in-eskimo-diet-linked-to-increase-in-heart-disease/

En annan sak som stör mig i texten är biten om “Vidare är det inte mycket i vår fysik som talar för att människan är en köttätande art. (…) för klumpiga, för långsamma och har för dålig hörsel och dåligt luktsinne för att kunna jaga utan vapen.

Jag skulle här vilja hävda att bland annat just skapandet och bruket av verktyg/vapen är något som kan sägas definiera oss som art; det är alltså vår natur, om nu sådana uttryck kan eller bör användas. Detsamma gäller det samarbete som gör oss till bättre jägare (precis som lejon och diverse valarter) såväl som samlare, odlare eller vad vi nu kan tänkas vilja kalla det.

Personligen tycker jag att läkare borde ha bättre koll på slikt, men om jag tillåter mig en skvätt cynism så handlar det väl mer om att göra än poäng än att nödvändigtvis hålla sig till enkla, korrekta fakta. 

Icke desto mindre är det ett hyfsat obestridligt faktum att vi – vi i västvärlden, nota bene – äter alldeles för mycket kött för vårt eget, våra medmänniskors och slutligen planetens välbefinnande. Det kommer naturen givetvis av sig självt korrigera och/eller kompensera åt oss vad tiden lider, men tyvärr handlar det om årtusenden vi som art inte längre har; vi är ju bevisligen på väg rätt ner i den avgrund vi på egen hand grävt åt oss själva. Och för att göra en klar markering upprepar jag detta: Ja, det är vi i västvärlden – eller den rika delen av planeten för den som så vill – som är problemet. Kom inte dragande med något skitsnack om överpopulation och “kinesiska turisters shoppinghysteri” för det bär föga, om ens någon, sanning.

Något jag fastnat för, baserat på intresse för djur, natur, livsvillkor, biologi, fysionomi och erfarenheter jag personligen gjort efter disseketion av bla gris, är att vi är oerhört lika invärtes, just människan och grisen. Eftersom jag är som jag är så är detta något jag brukar upprepa för alla som vill lyssna – och även för den som skiter i vilket (givetvis, hur skulle det annars se ut?).

Parentes: Det är ingen slump att just grisar använts och används för transgen forskning; vår uppbyggnad, inte minst, är väldigt likartad arterna emellan. Det gäller lungor och tarmsystem, det gäller även det endokrina – njurar, lever, etc – som i mångt och mycket har samma funktion och liknande proportioner hos våra två arter…
Parentesparentes: Jämför med exvis havslädersköldpaddan som, tack vare livsmiljö och födointag, utvecklat ett svalg värdigt vilket sarlacc som helst, samt även ett par extra “njurar” i huvudet (det är bla därför de “gråter”).

Slut på parenteser.

Så, givet det vi vet om vegetariska/veganska djurs tarmsystem (bakteriesymbios, tarmutskott och/eller segmenterade magar och magsektioner, idisslande, koprofagi, etc (e.g. gorillor och andra människoapor, klövdjur)), renodlade rovdjurs motsvarighet (hundar, katter, valar, björnar) – samt o/förmågan att syntetisera sådant som vitaminer, taurin, o.dyl…

…kanske är det helt enkelt så att vi människor bör äta såsom grisar verkar vara byggda att äta: Rötter, nötter, grönt och lite kött (och då främst i form av insekter, maskar, ev. fisk och typ… kanske lite fågel)?

Såhär på sluttampen gör jag här högst medvetet en ordentlig fuling.
Notera även att de mest renodlade vegetarianerna vi känner till hör till de mest korkade (högre stående) djuren i vår existens:
Pandor som inte ens har vett nog att para sig, än mindre kung-fu:a.
Koalor vars släta hjärnor gör dem så korkade – det finns nog inga andra ord för det – att de inte fattar vad de ska göra med eukalyptusblad om de serveras dem på en tallrik istället för på träden de växer på.

Viktigast är dock detta, om vi nu struntar i hälsa och annat:
Det är inte oss själva vi pajar för; det är våra medmänniskor, det är resten av planeten.
Våra mat- och livsvanor är det som aktivt håller på att skjuta mänskligheten, och många arter med den, i sank. Genom att upprätthålla köttäteri på vår nivå (återigen: västvärldens), utnyttjar vi mer av planetens resurser än vi har “rätt” till givet Jordens förutsättningar. Vi har, helt enkelt, inte fem planeter att leva på. Det är hög tid att vi slutar låtsas som att att så är fallet.

Vi får oss våra hamburgare och biffar till livs på bekostnad av den föda (ofta vegetarisk) som skulle kunna gynna en långt större del av mänskligheten. Vi matar våra biffar på gröda – ofta odlad i de forna kolonierna – som skulle kunna gynna människor på plats istället för ännu en mätt och övergödd västerlänning. Allt detta leder till konflikter, massdöd och massmord samt folkfördrivning och folkmord.

Vi måste sluta äta kött så som vi gör idag. Om inte annat av den enda enkla anledningen: Det vi håller på med är inget mer än ett – som art sett – utökat självmord. Och vi gör detta alltmedan vi sparkar på dem som har det sämre; ett massmord med den rikaste bråkdelen av mänskligheten som gärningsman.

Lägg ner den skiten. Omedelbart.

vegetarian, köttätare, veganism, miljö, klimat, människa, solidaritet, intressant?