Brf No-go zone.

Om du någonsin undrar hur det är att vara svartskalle i Sverige, följ med din blattepolare när hens blatteungar leker i ett infödingsreservat. Troglodyter av alla åldrar, gärna medelålders och uppåt, som inte har några som helst problem med att skrika(!) åt småglin bara för att det gör sådant småglin gör. De leker! Upprörande!

Människor som är gamla nog att veta bättre, som rent faktiskt borde veta bättre, som helt säkert vet bättre – men trots detta inte drar sig för att börja käfta med tioåringar som vore de vuxna. Människor som kniper igen likt musslor på torra land när barnens föräldrar närmar sig. Vi föräldrar behöver inte ens interagera; vi står där. Närvarande. Knäpptysta.
Infödingar – för det handlar om infödingar, tro inget annat – som utan några som helst hämningar ifrågasätter att 15-17-åringar är barn av den enkla anledningen att det inte passar deras narrativ om hur barn ska se ut: “Lagom” blonda, “lagom” blåögda, “lagom” lugna och av “lagom” längd. “Vad kallar du han där då!? ÄR HAN ETT BARN!?” Ja, “han där” var sjutton år fyllda. Ett barn enligt alla definitioner.

Barnen? Pausade i sin lek står de där, öppna munnar, och undrar. Vad fan det var som just hände?

Och med all respekt; detta är inget mina ungar, jag och “sådana som jag” – denna klassiker bland rasistiska tillmälen – kan “ta en paus” ifrån. Någonsin. Detta är inget vi kan “sluta älta“. Detta är inget vi kan “gå vidare” från. Någonsin. Detta är vår verklighet. Detta är det som tär. Detta är det som ständigt nöter. Detta är vår vardag. Den här gången manifesterad i barns lek.

I köttvärlden finns inga pauser från sociala medier. 

Allt detta gäller även – och i allra högsta grad – dig som räknar dig som vänster. Du kanske rentav kallar dig marxist. Du tycker – och påtalar, ofta därtill – att “Det handlar om klass!” – denna numera klassiska, men ganska trötta och slitna drapa. Vi vet. Ja, vi vet. Det handlar om klass. Det handlar även om rasism. Blundar du för det sistnämnda – även i de egna leden – så kommer det alltid, alltid, alltid att ligga och pyra.

Så nästa gång du undrar varför vi är så envetna, irriterade, upprörda, förbannade, ständigt “upprepar oss”. Nästa gång du tycker att vi “ältar“. Nästa gång du känner för att whitesplaina (oh yes!) för oss att vi kan “gå därifrån“. Nästa gång du tycker att “det är inte lönt att bråka“. Nästa gång du anser att “det handlar om klass“. Nästa gång du känner för att peka finger, tillrättavisa, guida, i all välmening klappa oss på huvudet… Gör inte det.

Gör inte det.

rasism, barn, no-go zone, klass, vardagsrasism, intressant?