En diskussion om rasism.

Detta är hämtat från ett meningsutbyte på Facebook, en diskussion om rasism. Men eftersom jag har länkar som uppenbarligen pekar någonstans dit fejan känner sig obekväm (dvs inte nazistsiter och liknande) så blir min inlaga spam-markerad varje gång. Så nu postar jag det även här. Det kan se lite konstigt ut, men det beror bla på att det är ett utbyte, som sagt, och på att jag raderat ev. namn.

Varning: Jag använder ofta ordet “du” istället för “man” – det är alltså ett allmänt hållet “du”, inte specifikt.

[Om ett jämlikt samhälle]

Du har all rätt att vilja leva i vilket samhälle du än önskar. Handlar det om ett jämlikt samhälle dessutom så applåderar jag din önskan och tillstyrker på alla sätt jag kan din rätt till detsamma. Även om det skulle innebära med min egen kropp.
Nu lever vi i ett samhälle där rasism inte bara förekommer, utan är invävt i själva samhällsstrukturen. Det vi kallar för just “strukturell rasism”. Det går att se detta och/eller blunda för detta. Det går att försvara detta eller bekämpa detta. Jag väljer att bekämpa det, och då gör jag det – som jag tidigare sagt – med alla till buds stående medel.
Nej, det innebär inte att jag tänker avrätta någon eller liknande, eftersom även jag – tro det eller ej – har en moral jag följer. En moral som är rätt lik alla andras moral, åtminstone i västvärlden. Tro även det om du vill… eller ej.

[Om olika erfarenheter som berikar]

Våra olika erfarenheter är inte något som nödvändigtvis berikar. Inte när det innebär att sådana som ser ut som jag, låter som jag, kommer från de platser “sådana som jag” (detta ack så välanvända uttryck) kommer från, ständigt får det kastat emot oss, ständigt måste försvara oss emot det, ständigt, varenda vaken sekund, måste tänka på och relatera till detta. Inte när sådana som jag avkrävs ansvar för hur vi pratar, hur vi låter, hur vi agerar och reagerar, hur vi verkar och lever i detta samhälle som hela tiden naggar oss. För det naggar oss. Inte när sådana som jag till och med lever kortare för att vi inte passar in i de normer som detta naggande samhälle ställt upp för hur en person ska vara.

Då berikar det inte längre.

Här något om tonpolisiering, eller “god ton”:
https://groupthink.kinja.com/on-tone-policing-why-its-bullshit-and-why-you-need-to-1148310719
http://www.politism.se/genusfolket/om-god-ton/

[Om fina böcker, bildningsförakt, fanlöss och tonpoliser]

Det handlar inte om böcker. Det handlar inte om bildningsförakt. Det handlar inte om klassförakt. Det handlar om att slå uppåt. Det handlar om att ständigt få “svenskhet” kastat emot sig som något att inte bara förhålla sig till, utan att assimilera sig in i. Det handlar om att samma jävla idioter (för de är idioter) som kräver att sådana som jag ska “åka hem till era länder”, samma vrålpuckon som kallar oss svartingar, samma människoavskräden som djupt suckande (i bästa fall) eller under eder om “jävla svartskallar” (i sämre fall) flyttar sig när vi satt oss bredvid dem på bussen, i tunnelbanan, på parkbänken, etc.

Det handlar inte om bildning. För varenda jävla människa som är äldre än tio år, har tillgång till internet och nyhetsmedier kan ta till sig vad det innebär att vara människa. Medmänniska. Det handlar om val folk gör. Det handlar om rasism. Och – inte i undantagsfall, tyvärr – det handlar även om ren jävla idioti. För om någon på fullt allvar tror sig kunna skapa ett bättre Sverige för sig själv och dem som de så ömt säger sig vurma om (äldre, yngre, sjuka, pensionärer, arbetslösa, hemlösa, you name it) genom att rösta på ett fascistparti så är de, på fullt allvar, korkade. Korkade rasister. Det handlar inte om bildningsförakt. Tvärtom verkar det snarare så att det föreligger ett förakt emot att verkligen bilda sig. Verkligen undersöka och ta till sig information.

Apropå “fina böcker” så kan jag rekommendera “Papillon”. Den gillar jag. Det är en fin bok. Sådant läser jag. Och “Flyga drake”, och “Pestens tid”, och “2001”, “Neuromancer”, “X-men” (ja, serietidningen), etc. Fina böcker.

Arbetarklassången var för att belysa uttryckets historia. Det stammar från socialdemokratin. Och var, som jag förstått, dessutom riktat mot vänsterelement inom socialdemokratin. De kunde redan då, sossarna.

Det är även snyggt, rentav jättesnyggt faktiskt, att du fortsätter lajva tonpolis och kräva saker av mig som du själv inte tycker du är god nog att leva upp till. Vackert. Någon borde skriva en något hånfull kuplett eller liknande kring det. Det hade varit roligt.

[Om somliga som inte vill ändra ojämlika förhållanden]

Just det. Helt precis. Somliga vill hålla kvar oss svartskallar på mattan. Vi ser det hela tiden med beskyllningar kring misshandel, våldtäkter, mord, hedersbrott, arbetslöshet, analfabetism och så vidare. Listan är rätt jävla lång. Och felaktig, i synnerhet när rena klassfaktorer räknas in, men det är ju inte särskilt viktigt. Inte för dem; de som kommer med beskyllningarna. Det är ju ändå bara “sådana som du” det handlar om. Sådana som jag. Invandrare. Nej, sällan invandrare; flyktingar.

Vi för inte ett ställningskrig. Vi kämpar för våra liv – och nej, jag menar inte att vi kommer att dödas eller på andra sätt tagas av daga; liv är mer än att bara andas och ha en puls – och vi tvingas göra det med näbbar och klor. För det är vi som hänvisas till att baka pizzorna, hålla taxiflottorna flytande, sköta om åldringarna. Det är vi som slits ut, det är vi som sargar våra kroppar, det är vi som har sämre hälsa, sämre tänder, sämre relationer, sämre jobb, sämre liv. Kortare liv.

Och det är upp till er infödingar – infödingar till skillnad från oss som på olika sätt hamnat här från utlandet – att förstå detta. Vi är nämligen rätt jävla trötta på att förklara, ständigt förklara detta för er. Det är inte vi som ska anpassa vår ton, det är ni som ska se vad som pågår, hur utbrett det är och att det måste förändras. Avslutas.

Så… “Somliga vill nog inte att de ojämliga förhållandena ändras”. Jag gissar att du menar mig där, med det där somliga, och där har du, tyvärr, valt sida.

[Om rasisters yttrandefrihet och tilltvingat tolkningsföreträde]

“Skaka lössen ur fanorna” har jag redan förklarat.

Och nej, uppenbarligen jobbar inte ALLA i tråden mot rasism. För då skulle inte rasister tas i försvar. Det är egentligen ganska enkelt. Eller “klädsamt”, om du så vill.

Nu undrar jag varför det är olika regler som gäller för mig och för Benny? Han kallar kvinnor inte för de namn de valt utan för – och jag citerar löst här – “horor som bör avlivas”. Återkommande. Det är okey, tycker du? Ni? Då förstår jag att ni väljer att sparka neråt. Ah, förresten, om ni missat det; jag tenderar att sparka uppåt. Och när jag sparkat uppåt får jag sedan ägna tid att förklara mig inför folk som “inte förstår” varför jag agerar som jag gör.

Och sedan behöver du väl antagligen plugga på rätt ordentligt om könskorrigeringar och transsexualitet. Ingen “byter” kön, oavsett vilket biologiskt kön hen fötts med. Dessutom brukar det kallas “dödnamn”, inte “andra könet-namn”.

Du försvarar rasister just nu. Benny Bard är en rasist. Du försvarar honom. Det är _bokstavligen_ att försvara rasister. I det här fallet en specifik rasist, men icke desto mindre. Något du för övrigt gjort återkommande, även vad gäller andra rasister och rasistyttringar. Men visst, det är väl min ton det är fel på.

Tolkningsföreträde. Ah. Tja. Tolkningsföreträde är inte något du “har”. Det är något du tilltvingas. Det är inget att grunda sig i (jag vet att många gör det), det är något att bekämpa.

[Om att vara en arg, ettrig och “arrogant” blatte & antirasist]

Vet du hur det har gått? Det har gått rätt jävla bra. Faktiskt. Och folk har, såhär 20 år senare – för jag började ju för sådär 25 år sedan – börjat förstå hur det faktiskt ligger till. Det är nu det snackas om strukturell rasism, det är nu rösterna börjar höras. Det är därför inte så konstigt att det kommer en backlash i form av frågor liknande just de du ställer.

Det är nämligen allvar. Det jag säger, det allt fler säger med mig, är just detta: Rasismen genomsyrar samhället. Den finns överallt. Det är nu vi kan prata om svenska slavkolonier, det är nu vi öppet kan prata om kungahusets, adelns, företagsledares och andras historiska rasism, rentav nazism, nuvarande rasism – dold såväl som öppen och så vidare.

Och ja, jag är arrogant mot rasister av anledningar som jag nämnt åtskilliga gånger genom åren. Du tycker det är jobbigt, att det är intolerant och att agera åsiktspolis? Jaha? Jaha. Det är nödvändigt.

Jag säger dock inte att mitt sätt är det rätta. Jag säger inte ens att mitt sätt är mitt. Det är du, ni, som väljer att se det så. Det jag gör är att peka på rasismen, att visa på dess grunder – i den mån jag kan – och att bekämpa den. Är det jobbigt? Jaha. Tuff skit. Men det är ju strunt samma egentligen, du har ju uppenbarligen bestämt dig; drapan är inte ny, eller hur? Ändå har du uppenbarligen inte lyssnat. Nåja.

Ge det ett par dagar. Ni kommer att bli varse.

…och btw: Jag ser mig inte som “en god person”.