Om mellanförskapet

Jag har osökt kommit att tänka på mellanförskapet… Och just ordet mellanförskap.

Min omedelbara känsla är att “mellanförskap” är något du “hamnar” i, ett “hoppsan”. Något som bara händer och som ingen egentligen kan lastas och/eller skyllas för. Det vi svartskallar upplever är dock inte ett passivt “mellanförskap” utan ett i allra högsta grad fortsatt utanförskap; ett påtvingat utanförskap som inte kommer sig av att du är annorlunda, utan av att du inte tillåts, att du inte släpps in.

Det är inte “mellanförskap”, det är dörrar som stängs framför näsan på en. Det är att försöka men inte få tillhöra. Det är att göra sitt yttersta, ofta bortom än sitt yttersta, men ändå alltid ställas utanför. Inte “hamna” utan just “ställas”.

Vi har inte “halva inne”, som Latin Kings sjöng. Istället står vi står utanför och tillåts inte ta oss in. Det är inget som “råkat”, det är inget vi valt. Tvärtom.

Vi har redan ett ord för det. Vi borde inte kalla det mellanförskap.

utanförskap, mellanförskap, latin kings, ord, rasism, intressant?