Lasse Lasse liten… gissa vad han rullade sig i?
Som kommentar till: https://www.facebook.com/535061862/videos/vb.535061862/10154285059791863/?type=2&theater
Det Åberg gör är att han tar upp självklarheter som vi svartskallar pratat om – och försökt visa upp – i decennier: Att orättvisorna är enorma, att skiljelinjen mellan fattig och rik, mellan miljonvillor och miljonprogram kan vara så smal som en cykelbana i Kroksbäck, att vissa stadsdelar i princip är helvita och inte släpper in andra… men i stället för att lägga skulden hos dem som faktiskt bär den, som är orsaken till orättvisorna, så väljer han att rikta sin kritik – enligt klassisk manér måste väl sägas – mot den som syns mest, bäst och alltid är enklast att peka ut som skuldbärare: Svartskallen.
Jag tycker att vändningen är hyfsat ny för Åbergs del – om än inte jätteny – och inget jag direkt känner igen från Folkfesttiden där såväl han, jag och många fler var med bland arrangörerna. Det är synd att se hur han gör sig till förkämpe för de enkla lösningar som han egentligen själv vet inte är några lösningar egentligen. De är bara enkla.
Åberg är givetvis medveten om att kriminalitet minskar, att orättvisor minskar, men klyftorna blir djupare, att vi rent generellt mår bättre som folk, men det passar väl inte in i den bild han vill ge. Att påstå att situationen i Malmö oroar honom är väl knappast sanning då han själv, mig veterligen, inte ens bor här längre. Jag kan förvisso vara fel underrättad.
Ja, Malmö är orättvist. Ja, svartskallar skjuter på svartskallar. Ja, gentrifieringen har blivit ett problem, som vi ju alltid sade att det skulle bli. Ja, att sitta på valfri Möllan-krog är numera att likna med att vada i ett hav av majonnäs. Ja, det säljs knark i bajsrondellen… men varför är det ingen som tar upp att det är det gentrifierade Möllan (dvs Andersson, Pettersson och Lundström) som till stora delar köper detta knark och kanske många gånger (mild spekulation här) flyttat dit just för “den bohemiska känslan“, just för “den kulturella friheten“, just för möjligheten att kunna röka sig en jolle utan att någon glor snett på en. Här är karusellen som ska gå till kvällen som på få andra platser i Malmö.
Problemet här, som jag ser det, är att även infödingen, pursvensken, kalla människan vad du vill, nu börjar bli skraj. Det “nästa gång är det jag” de varit så rädda för verkar – i deras ögon – närma sig allt mer. Och kanske är det så att smådjävlarna behöver målas på väggen när inget egentligt hot finns mot den egna personen. Kanske är det så att de i själva verket behöver dessa orättvisor, denna distans, för att kunna vara trygga. Då kanske vi behöver prata white flight?
Det sägs rent allmänt att samhället, Sverige, infödingarna tolererar runt en 3-5% invandrare, eller “mångkultur” om du så vill [länk]. Hur yttrar sig detta när infödingarna flyttar in, återtar, gentrifierar ett Möllan som tidigare nästintill fullständigt tillhört arbetarklass och svartskalleklass? Är det då oron kommer? Över “sänkta marknadsvärden“, över “buset på gatan“, över “det är så högljutt om nätterna” – över allt som kan plockas bort, skapa avstånd och därmed se till att svartskallekvoten kommer under dessa 3-5%?
Jag märker att jag börjar tappa tråden. Men ett har jag ständigt i bakhuvudet: Det är skillnad på kriminalitet och kriminalitet.
Svenska företagare som fifflar för miljarder, som bedrar staten och samhället på miljarder och åter miljarder i undanhållna skatter, momsbluffar, luftfakturor – de får som mest en klapp på handen, en mild tillrättavisning. Detta trots att exvis utförsäljningen av, och den ökade belastningen på, den offentliga vården rent faktiskt tar livet av folk. Trots att svenska företag, exvis H&M, kan vara delaktiga till att hundratals arbetare dör – i ett svep – i Bangladesh. Trots att svenska banker, exvis Swedbank, har varit skyldiga till att sänka hela länders ekonomi (i Swedbanks fall gällde det i princip hela Baltikum). Trots att svenska “entreprenörer” och folkmordsmiljonärer tjänar grova pengar på att andra dör i profitens och oljans namn. Trots detta är småbuset på gatan det som räknas som “riktig”, “farlig” och “allvarlig” kriminalitet.
Missförstå mig nu rätt här: Jag är svartskalle; sannolikheten att en “sådan som jag” (för att använda malmöpolisens ord) ska träffas av en förlupen kula är klart högre än att valfri svennebananinföding ska gå samma öde till mötes.
Ett annat har jag också i bakhuvudet: Om lågbudgetvarianten av dessa kriminella, dvs gatubrottslingarna, skötte sin verksamhet i Limhamn, Höllviken, Bellevue, Vellinge eller annat valfritt övergött plånboksområde så hade detta problem inte funnits. Det hade städats undan lika snabbt som invånarna där kan snorta en lina på valfri lyxkrog.
Men… vi kan prata, prata och prata, vi kan skrika oss hesa (vilket faktiskt återkommande hänt)… det kommer inte att förändra ett skit pga ingen lyssnar på en svartskalle. Knappt ens vi svartskallar själva.
Skrev en grej om det här: http://blog.allende.se/…/ingen-lyssnar-pa-en-svartskalle/
(Och innan ni indignerat börjar gnälla om “vit, glömd arbetarklass” (gärna i Bjuv av någon märklig anledning) och “vaddå snortar lina på valfri lyxkrog?” så ja, jag raljerar lite. Men endast pyttelite. Dessutom har allt jag någonsin lärt mig om att snorta hit och dit, röka på fram och tillbaka, varit kunskap jag livgivits av infödingar samt norrmän och danskar. Detsamma gäller bästa sätten att sno bilar, etc.)
Malmö, Sverige, Lasse Åberg, Möllan, gentrifiering, skuld, kriminalitet, mord, intressant?