Vi kämpar för våra liv

På många av er, de flesta, syns det inte, ni klarar det fint.

Men för de flesta av oss, de som ser ut som jag, är det faktiskt en kamp om livet. Inte livet som att vi är rädda för att dö (vi ska alla dö) men livet som i våra liv här, nu, som människor, som medborgare. Våra barns liv, deras framtid, deras utbildningsmöjligheter, jobb, familjeutsikter och så vidare. Liv.

För många av oss är det en fortsatt kamp för livet, en fristad som aldrig blev, en flykt som aldrig slutade, kanske rentav en flykt som gick i arv.
Många av oss föddes i flykten.

Vi kan inte agera som ni, kommer inte att agera som ni. Våra referensramar är många gånger diametralt annorlunda. Som jag sagt så många gånger förr; ni är rädda för “nästa gång“, ni är rädda för att “det kunde varit vi“. Vi, å andra sidan, lever i denna nästa gång, vi är de som kunde varit ni.

Det är en enorm skillnad. Kräv inte av oss att vi ska agera som ni, eller att vi ska agera som ni vill att vi ska agera. Ni kämpar emot nedskärningar, för skolor, emot fascism. Vi kämpar för våra liv. Och emot nedskärningar, för skolor, emot fascism.

Vi kan när som helst bli uteslutna. Det är ett hot ni slipper.

Det är dags att detta förstås.
Det är hög tid att detta går in.
Vi kämpar för våra liv.

kamp, liv, flykt, invandrare, samhälle, Sverige, intressant?