Ursprungligen postat 2010-12-14

 

Låt oss börja med att klart och tydligt klargöra en sak: När det gäller terrorism så helgar inte ändamålen medlen. Inga ändamål. Inga medel. Nu vidare till huvudpoängen…

En ensam galning söker, och väljer, en explosiv utväg på vad som alla trådar sammantaget, det fåtal som nu finns, verkar vara – om vi tillåter oss en spekulation – en ganska miserabel tillvaro. Det är vinter, det är kallt, han har tre småbarn och jobbar som sandwichskylt – ett yrke som antagligen inte gör dig till miljonär i det långa loppet. Som tur är – och det är tur, med tanke på mängden människor somflanerar omkring på staden vid tidpunkten – så lyckas han inte få med sig någon annan in i det stora mörkret. Resultatet blir istället ett slocknat liv och en mängd chockade människor.

Det bisarra är inte egentligen att en man tagit livet av sig med hjälp av sprängmedel, det bisarra är inte heller – egentligen – att han eventuellt försökt få andra med sig i smällen, eller ens det högst eventuella faktumet att det kanske, helt på riktigt och allvar, handlar om en självmordsbombare. Bomb? Visst. Självmord? Tja, han är ju onekligen död, låt oss kalla det självmord – även om det lika gärna kan handla om någon som snubblat och råkat utlösa det som egentligen inte var riktat åt honom själv eller att någon helt enkelt ringde honom vid fel tillfälle, om det nu var enmobiltelefon som var utlösare.
Men kombinationen? Möjligt. Det vore definitivt svårt, kanske rentav dumt, att säga något annat givet det som faktiskt inträffat men det är till och med så att inte ens det faktum att händelsen inträffade i Sverige – i juletid, i självaste huvudstaden – är särskilt udda, inte med tanke på det sätt vi rört omkring i utlandet. Både ekonomiskt, militärt och så vidare (läs biten om Carl Bildt senare i texten).
Nej. Det riktigt bisarra är att när en person precis sprängt sig i bitar, möjligen i akt och mening att ta livet av en hel hög med människor, så är den triumfartade ryggmärgsreaktionen från Sverigedemokraternas anhang, med Jimmie Åkessons pressekreterare, den självutnämnda “parlamentsprinsessan”, i spetsen; ett pekande finger, ett “Är det nu man får säga ‘vad var det jag sa’?”, avslutat med ett “#Äntligen!”.
Att en företrädare, ja faktiskt; som pressekreterare just företrädare – för ett parti med en så brun och brutal historia bakom sig, en historia kantad av hot, mord, dödsfall, misshandel, explosioner, terrorbrott – det sistnämnda åtminstone enligtsäpos uppenbara definition – uttrycker sig på det viset är inget annat än ett bevis på vad de som människor och deras parti som organisation står för: orättvisa, åtskillnad, vi-och-de-tänkande och ett i grunden djupt människoförakt.
Då hjälper det inte att ursäkta sig med en illa vald tweet om att folk inte förstår sarkasm. Jo. Folk förstår sarkasm. Vi har bara väldigt svårt att överse med såuppenbar idioti!

Inte blir det bättre av att media, “experter” samt inte minst landets utrikesministerCarl Bildt omedelbart klämmer ur sig att det handlar om ett terroristdåd med religiösa (läs: islam) förtecken. (Även andra har reagerat på detta.) Carl Bildt, möjligen den nu levande svensk som har mest blod på sina händer, flest liv på sitt samvete och som inte vid något tillfälle gett en fullvärdig, eller ens acceptabel,förklaring på sitt samröre med exempelvis Lundin Oil (senare Lundin Petroleum), på folkrättsbrott, dödsskjutningar, folkfördrivningar, våldtäkter, generell inblandning i krigszoner och andra osmakligheter. Carl Bildt som inte med ett ord gör kopplingen om att Sverige idag de facto befinner sig i krig på främmande mark och att det kanske, bara kanske, inte är så konstigt att kriget till slut kommer till vår egen hemmaplan, står där i ett gathörn på vår alldeles egna lilla sörgårdsidylliska bakgård. Det är då det slutar vara roligt, det är när det smäller som det tar en vändning mot det förkastligta, även hos dem som möjligen inte brytt sig tidigare. Med uppenbart undantag för Sverigedemokraterna  som glatt vältrar sig som små grisar i skiten.

Som en naturlig följd så svämmar tidningarna fullkomligt över av artiklar om dådet.Wolfgang Hansson skriver om den förlorade oskulden och även om han har en del poänger i sin text – exempelvis det faktum att sjävmordsbombningar i väst är något som uppstått efter USAs invasion av Irak – så förbiser han det klara faktumet att terrorism knappast är något nytt för Sverige. Inte heller Magnus Ranstorp, experten, har rätt i sin propå om att det är första gången “terror nu riktar sig urskiljningslöst mot civila i Sverige”; år 1998 genomförde aktionsgruppen “Aktionsgruppen mot fria fjälljakten” flera bombattentat riktade mot två stamledningar som förser en ansenlig del av södra Sverige med ström, något vars konsekvens kunnat bli ett kollapsat elnät i hela landet. Vad är det om inte urskiljningslöst? Även då handlade det om “första gången”. Vad Hinze sysslade med året innan, när han gav sig på allmänheten med bomber och brandattentat måste väl ändå kunna klassas in i den kategorin. Då handlade det om något i sammanhanget så simpelt som att stoppa sommar-OS 2004. Att då, som Ranstorpoch Anders Thornberg, tala om trendbrott (video) kan te sig aningen verklighetsfrånvänt. Men å andra sidan så är den sistnämnde överintendent påSäkerhetspolisen, och SÄPO har ju faktiskt fått sin inkompetens fastställd i domstol, om den raljerande tonen ursäktas.

Inte heller kan det i egentlig mening sägas handla om en ny brottstyp – alltså självmordsbombattentat – i synnerhet om vi tittar bakåt ett par decennier och fokuserar på Lars Tingström, mer känd som Bombturken Bombmannen. En av hans kontakter, Hannu Hyttinen, dör 1983 i en explosion strax innan julafton. En explosion, möjligen orsakad av bombframställning, som lika gärna kunnat vara ett självmord. Kopplingen till en eventuell självmordsbombare som funderat på att utlösa sina bomber med hjälp av en mobiltelefon som snarare är ämnad att utlösa på distans, långt från gärningsmannen, är inte så långsökt, vilket i sin tur kanske gör även Hyttinen till självmordsbombare, rentav den förste. Small gjorde det ju onekligen i båda fallen och den som eventuellt var gärningsman lyckades med att ta livet av just ingen annan än sig själv.

Så långt inledningen. Nu över till en vidare diskussion om den svenska terrorismen och de våldsdåd som riktats mot utvalda delar av befolkningen och då främst från högerextremistikt håll. Eller, vem vill vi lura: Det handlar om att radera de argument högerextremisterna – vars främsta företrädare, i kraft av sina riksdagsmandat, ärSverigedemokraterna  – ständigt upprepar samt att återigen belysa det faktum att nazister, fascister och övriga drägg haft livet av långt fler människor, här i Sverige, än vad någonsin vänsterflanken eller den ytterst eventuella muslimska motsvarigheten kunnat göra sig skyldiga till. Detta har gjorts gång efter annan.
Trötta mantran som “alla muslimer är inte terrorister, men alla terrorister är muslimer”, “AFA-folket misshandlar Sverigedemokrater”, “Sverige håller på att islamiseras”, et cetera är inget annat än lögner (stat. Europol), upprepade enligt devisen att de blir sanning till slut.

Vi har redan gett ett par exempel…

…låt oss här fortsätta förklara hur vi tänker: Att, som det görs i vissa kretsar, bunta ihop folk kollektivt bara för att de har samma tro och/eller åsikt, eller för att de helt enkelt kommer ifrån ett annorstädes som inte är Sverige, kan liknas vid de reaktioner som kom i samband med sänkningen av Amalthea 1908. Då pratades det om extrema socialister, idag handlar det om extrema islamister. Lösningen blev något senare att, i samband med andra världskriget, internera dessa “extrema socialister” i vad som i praktiken var rena arbetsläger i Norrland. När höjs de första rösterna för att internera invandrare och muslimer i svenska arbetsläger? Den gången handlade det om kommunister, fackföreningsfolk, socialdemokrater(!), syndikalister, värnpliktiga som gjort sig skyldiga till disciplinbrott(!) och andra “opålitliga element”. Hur ska vi klassa de invandrare som befinner sig i Sverige idag? Är de studenter, politiskt aktiva, familjefolk, “islamister” eller indisciplinära? Kanske räcker det med “ut med packet!” den här gången. Ursäkta: “repatriering”. Eller måhända till och med av de alternativa metoder som videon nedan visar.
URL: http://video.google.com/videoplay?docid=3080182736973832540#

Det svenska systemet är hjärndött!

“Vi och de” är inget nytt. Precis som den svenska terrorn inte “tagit en ny vändning” den senaste veckan ser vi återigen samma gamla mönster upprepas. Modus operandi, nu som då, är razzior, husrannsakan hos “misstänkta element” som privatpersoner och föreningslokaler – så som bland annat skett i det omskrivna göteborgsfallet (1, 2, 3), men även i exempelvis de så kallade källarmoskéer som finns runt om i våra städer. Höjden av förakt för det rättssamhälle som myndigheterna – med SÄPO (som ju “försvarar Sverige och demokratin”) i spetsen – säger sig vilja upprätthålla, uppnås när två svenskar fälls för “stämpling tillterrorbrott”. Ett i sammanhangen fullständigt nytt brott som i princip går ut på att du snackar skit i telefon, nämner explosioner och kommer hem från en utlandsvistelse hel och hållen, fullständigt okreverad. Med explosionen i Stockholm i synnerligen färskt minne kan vi få uppleva ett ytterst intressant nyårsfirande: Razziorna lär stå som spön i backen i områden som Bergsjön, Tensta,Rosengård, Hovsjö, Kroksbäck, Biskopsgården, Råslätt för att bara nämna några exempel. Tänk dig situationen när Farid, 17 år, ringer hem till föräldrarna och ska verifiera festens höjdpunkt med “Jag har bomberna nu, jävlar vad det kommer att smälla! Så fett!” Helt seriöst så snackar vi tusentals blattar – araber ej att förglömma – som bär på kilovis med krut i sina himlaspelspåsar. Eller ryggsäckar.
Tillbaks till allvaret, för det är ju trots allt allvar: Exemplen i fråga är så rättsvidriga att vi i all anspråkslöshet undrar om inte SÄPO skulle kunna åtalas för “stämpling till laglöshet” – ett icke-brott så gott som något annat. Dennis Töllborg sammanfattar det hela med ett enkelt men talande “det svenska systemet är hjärndött”. På något sätt känns det som att vi har mer fog än “parlamentsprinsessan” för att kunna säga “Vad var det vi sade? #Äntligen!”

Frid och frihet från fredlöshet

Frid är det skydd alla invånare – nota bene – åtnjuter inom det ordnade samhället. En person som inte åtnjuter denna frid är – enligt gammal hävd – fredlös, något som i princip genom tiderna inneburit ett dödsstraff för den drabbade; all egendom har förverkats och personen ställs utanför samhället. Under slutet på 1800-talet försvinner fredlösheten ur lagen – i början på 2000-talet verkar den vara åter. Bland metoderna som använts för att “bekämpa terrorismen” ingår bland annat frysning av tillgångar, något som vi känner igen från bland annat al-Barakaat , men även från exempelvis Wikileaks  nu på sistone där alla ifrån Amazon, som hyr ut serverplats, via penningtransaktörer som Paypal, VISA och MasterCard till USAs regering deltar i gatloppet. Det unika med wikileaks -affären? Snubben är både vit och blond. Men så är han ju å andra sidan ansiktet utåt för en organisation som dragit ner byxorna på en hel världs regeringar och diplomatkårer, fattas bara att han ska åka dit (för att han dragit ner sina egna, dessutom).

I al-Barakaat-fallet spärrades tillgångarna – under terrorstämpel – i hawala-banken utan att ärendet gått till domstol. Under den tiden kunde deras kunder varken skicka eller ta emot pengar vilket – i Yusuf Ahmed Alis, Abdirisak Adens ochAbdulaziz Alis fall ledde till vad vi rent krasst kan kalla gammal, hederlig fredlöshet.: De terroriststämplades av USAs myndigheter, senare även av FN och EU, utan att bevis någonsin lades fram för att trion var skyldiga. Inte ens SÄPO fann någon grund för svartlistningen, vilket är närmast att se som remarkabelt. Dock kom de tre personerna inte åt sina sparpengar, de förhindrades att kunna ta emot lön – vilket innebär att de inte kunde jobba som du och jag – och de tilläts inte ta emot vare sig pengabistånd eller ens rättshjälp(!), något som ledde till reaktioner från bland annat flera medmänniskor som tvingades till lagbrott för att hjälpa dem som drabbats av terrorstämpeln. Som sagt: en fredlöshet mer eller mindre ägnad åt att ta livet av någon som inte dömts av lagen, utan av godtycket. September 2008ogiltigförklarar EG-domstolen terrorstämplingen av al-Barakaat och samtidigt även den förordning som fryste bankens tillgångar, ett beslut som är bindande för alla medlemsstater.

“Många beslutsfattare tar för givet att man kan gå över alla gränser i kampen mot terrorism. Därför tycker jag att den här domen är oerhört bra. Grunden i en demokrati är mänskliga rättigheter och de får inte åsidosättas så här lättvindigt” /Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms Universitet.

Fredlös. Smaka på ordet. Det här är vad Abdirisak Aden själv sade efter att terrorstämpeln lyfts, visst låter han som en galen och militant muslim?

“Det är mycket glädjande att den här domen har kommit. Vi har gång på gång sagt att vi har utsatts för ett rättsövergrepp, och domen bekräftar detta. Men gladast av alla ska EU:s medborgare vara. Detta visar att vi fortfarande lever i en rättsstat” /Abdirisak Aden, riksdagskandidat för Socialdemokraterna.

Tillbaka till den riktiga terrorismen

Andra toner var det i samband med de högerextremister som 1940 bland annat bestämde sig för att sätta en bomb på Norrskensflammans tryckpress i Luleå. Ett attentat som krävde fem människoliv i samband med den efterföljande branden. Detta terrordåd, och dessa nazistiska yttringar, ledde inte till någon internering, ledde inte till någon form av åsiktsregistrering av nationalsocialister, antikommunister, landsfiskaler, officerare värnpliktiga eller journalister, som ju var de som dömdes – och senare benådades – för brottet. Norrbottenskuriren – som var den tidning journalisten skrev för – utsattes aldrig för officiell svartlistning. Kanske är det ändå så att det är skillnad på förövare och offer – och kanske framför allt på vilket ändamål som därmed helgar vissa medel.

Ytterligare en lustig detalj i sammanhanget, eller sammanhangen, är att världens förste brevbombsterrorist var svensk. Martin Ekenberg hette han. Uppfinnare och kemist, bland annat, som skickade den första dokumenterade brevbomben till direktör Karl Fredrik Lundin. Lundin klarade sig med lättare skador medan Ekenberg kom att bli misstänkt för en serie bombdåd i Sverige. Dock dog han – antagligen genom att ta sitt liv – när det väl blev dags för domstol.

Vi hade tänkt skriva en bit här om den svenska extremhögerns angrepp på antirasister, vänsteraktiva, homosexuella och andra som står nazism, fascism och högerextremism emot. Vi hade tänkt ta upp terrordåd som Malexandermorden, Peter Karlsson – som ju kan klassas som terrordåd i och med att det riktade sig mot homosexuella, Björn Söderberg (bland många andra) och jämföra dessa med vad som kanske mer kan klassas som enskilt våld, eller galningars verk. Då tänker vi bland annat på Helge Fossmo, Palmemordet och några till. Men då Alexander Bengtsson alldeles nyligen tagit upp just den högerpolitiska terrorn i Sverige, och då det finns en demokratiutredning som belyser dessa frågor, så överlämnar vi med varm hand (och en hel del tacksamhet) den biten till dem. Även vi har ju poängterat att högerextrema brott begåtts och vi har dessutom länkat till listor där dessa radas upp.

Avslutningsvis

…undrar vi hur det kan komma sig att det inte klassas som terrorism när en lasersiktesförsedd galning smyger omkring och skjuter på folk. Folk av relativt eventuell utländsk härkomst. Vi undrar även varför det inte klassas som terrorism två decennier senare när en annan galning, denna gång utan lasersikte, smyger omkring och skjuter på folk. Återigen folk av relativt eventuell utländsk härkomst. Vi frågar oss hur det kan vara så att vissa dåd, motiverade av politik  – en allmänt erkänd bakgrund till terrordåd – inte klassas som just terrordåd när de utförs av någon som är sådär präktigt grisfärgade och äppelkindade som vi verkar vara i det här landet. Vi undrar hur det kan komma sig att folk som spränger sig själva i luften – möjligen i akt och syfte att tillverka en bomb – inte kallas för självmordsbombare. Tillika undrar vi om det ens är någon som tänkt tanken att gärningsmannen i Stockholm kanske ångrat sig, lyckats koppla bort majoriteten av bomberna och fumlat till det med den sista – vilket då i så fall blev det sista han gjorde? Det kanske till och med förklarar det säregna “lugna ansiktsuttrycket” det talats om. Vad kallas en självmordsbombare som ångrar sig? Blir personen en hjälte då, när den ende som dör är han, eller hon, själv? (Nej, inte heller vi tror att så faktiskt var fallet, och frågan kan tyckas ytterst spekulativ, men: Den har inte ens ställts.)
Förundrade är vi, inför det faktum att imamerna jämt och ständigt krävs på förklaringar, på avbön, på definitioner av “ren islam”, vad en “god muslim” är, et cetera. Var tog kraven på skytteklubbar vägen, på vapentillverkare, på “svensken på gatan” när det gällde Ausonius, när offret hette Gerard Gbeyo, när det handlade om Björn Söderberg? Varför har inte en präst avkrävts förklaringar kring kristendom efter Knutby? Eller som Peter Kadhammar (som uppenbarligen läst över axeln på oss) säger i samband med Tingström: “Poliserna (…) hade ingen tanke på att varna allmänheten för gotlänningar”.
Det har kanske hänt; att det har varnats för svenskar eller kristna. Möjligen har det gått ut allmänna varningar om dessa gruppers tendensiösa beteenden förr. Kanske är vi alltför hemmablinda i den blatteroll som pålagts oss… för vi har inte upplevt det.

Dessutom frågar vi oss gång på gång varför den första uppmaningen – i de fall där terrorn drabbar invandrare, flyktingar och för den delen; kvinnor – blir ett samstämmigt: Stanna hemma, ta det lugnt! Medan det som nu sägs kommer till oss från media, politiker, experter, ja, alla inblandade är handlar om att “inte överreagera”, vara “försiktiga med att dra alla över en kam”, men även varvas med “Var inte rädda!”, “Reagera!”, “Var förbannade!” Givetvis är det så, varför får vi inte samma mix när det handlar om kvinnor som bör hålla sig hemma efter mörkrets inbrott, eller invandrare som kanske gör bäst i att hålla sig hemma så att de inte får ett skott i ryggen.

Vi har undrat, vi har tänkt, vi har vridit och vänt och kommit fram till slutsatsen att den enda avgörande skillnaden i stockholmsfallet är att den här gången var det inte en svensk som stod för terrorn.
Det var en svartskalle.
En blatte.

Fonzo & Gonzo

Edit #1: Omedelbar konsekvens: Än mer övervakning! Morgan Johansson hävdar att beslutet att ge SÄPO tillstånd för signalspaning inte har något att göra med bombdådet i Stockholm. Så sossarna har med andra ord bara väntat på att rätt tillfälle ska uppenbara sig för att kunna genomföra något de önskat från start?

Edit #2: Sabbatssabotören (med tack till faktoider)

Edit #3: Eeeh… va?

Edit #4: Fler misslyckade självmordsbombare.

Edit #5: Apropå inkompetens…

Edit #6: Herrejävlar! Kan vara det vidrigaste som skrivits hittills.

Edit #7: Lysande text av Jonas Hassen Khemiri

 

Bengtsson2345, badlands hyena, attila, 之乎者也, opassande, magnihasa,jerlerup, falkvinge, amanda brihed, politikerbloggen23, jerker, röda malmö23 , jinge23, partistaten, beelzebjörn, lisa magnusson, lodenius,riktpunkt2, deeped, svensson23, behrang miri, guillou, röda berget,krassman, polisstaten, ezpeleta, politik och poesi, mustafa can

sds2, ab234567, dn234, svd234 , exp, svt 2, sr, dailymail, yelah2

nazister, nazism, terror, bomb, stockholm, islam, carl bildt,sverigepsykopaterna, wikileaks, politik,religion, säpo, extremism, islamofobi, intressant?