Det fanns en gång en blogg som hette min luktar oxo fisk. Ett namn valt som ett skämt, ett skämt baserat på ett snack på en kurs tillsammans med ett gäng människor som vid ett lekfullt samtal bland annat konstaterade att “det bästa med att kissa i kors är att ingen vet vem som luktar kaviar”. Ja. Den nivån.
Tiden har gått, människorna har vandrat sina egna vägar men minnet har bestått. Bloggen uppmärksammades bland annat i samband med Fredrik Gerttens och WG Films dokumentär Big boys gone bananas*.

Den tiden är förbi; bloggen dog så småningom databasdöden.

Detta är en reboot.